Thisisme

Den här dagen sög balle redan innan jag vaknade. Som varje natt innan denna har jag dröm mardrömmar hela natten förutom de små gliporna som jag vaknat på. Så fort jag öppnade ögonen kom alla tankar tillbaka, dels på det jag hade drömt, dels på det jag visste att jag kommer att missa idag, samt det där jävla matte nationella som kan gå och begrava sig djup ner i den jädra marken. Det är inte matten i huvudsak som suger, det är jag. Jag brukade gilla matte men det var innan allt sket sig totalt. Mamma klagar på att jag inte biter samman och tycker att jag ska sluta tycka synd om mig själv, och visst i vanliga fall att jag sagt det samma till mig själv men jag orkar inte idag. Idag är inte en sådan dag som jag orkar hålla ihop, så jag slutade lyssna på hennes Bullshit.

Nu sitter jag här full med illska och jag känner verkligen för att slå på något men det är ju inte som att jag har något bra så jag håller allt inne istället. Om man bara hade en slagsäck. 

Aja pallar inte skriva mer eller längre så avrundar nu.

Hejdå.

Allt är så förjävligt just nu.

Allt är så jävla svart och jag hatar fan allt!

I remember pain.

A pain so powerful that it felt like thousands of lightning bolts hitting me all of the same time.

A pain so powerful that it drove my heart to the bitter end.

A pain so powerful that it ripped my heart out into millions of pieces.

I remember feeling empty.

An emptiness so strong that it made everything around me disappear.

An emptiness so strong that it made every feeling except for pain and sadness go away.

An emptiness so strong that it made me feel unliving, made me feel like nothing mattered anymore.

An emptiness strong enough to make me believe I had lost you forever.

And maybe I had.

You told me there was a girl.

No one special you said.

You mentioned being with her, relationship way.

You said that you loved me more and if I was to be there with you, you would have chosen me without a doubt.

But then why were you to be with her?

You got me thinking.

That you should not have done.

That girl of yours took you away and left me here with nothing more than old memories of what we had.

All those nights when we talked past midnight.

All those nights when it was me and you.

All those nights when you got me laughing at all those crazy things you did.

All those nights when we said goodnight but stayed up further more just to arguing about who loved the other one more.

I know now that it was I who loved you more since I would never had left you no matter the distance.

Not that it matters anymore.

That girl of yours took away the sparkle of my life, and so there was nothing more worth fighting for.

You had her.

She had you.

I had no one.

I was all alone.

In the dark.

I was forever destined to walk in the dark.

Forever alone.

Forever in pain.

Forever thinking of you.

And only you.

Not being able to forget about you.

Not being able to move on.

Not being able to stop loving you.

Not being able to say goodbye.

Känslomässigt vet jag inte hur jag ska känna. 

Om den du älskar och värderar mest över allt annat säger att någon annan tjej är för perfekt för honom, hur tolkar du det då? För jag har ingen jävla aning om hur jag ska tolka det. 

Oliver har varit så jäkla perfekt under hela vårat förhållande. 

Visst han är verkligen sämst på att tolka signaler och tänka lite extra men samtidigt är han bara 14 och det är änd¨något jag måste ha i åtanke varje gång jag tänker på något som rör honom. 

Hur som helst så har han aldrig avikigt från min sida, inte någon gång under alla de gånger som jag på något sätt har "fuckat upp" det. Men nu börjar man bara tänka "det kanske var lite för bra för att vara sant..?", han kanske var för bra för att vara sann...

Han säger att det är mig han älskar och ingen annan (förutom hans mamma så klart) men kan jag verkligen riskera att tro på det och sedan bli sviken. Ja det skulle jag kunna, lätt, i alla lägen. för jag vill verkligen kunna lita på honom, och problemet ligger igentligen inte hos att han skriver sådana saker till henne, problemet ligger inte hos honom alls. Det är JAG som har skit svårt att lita på någon kan kunna älska mig. För varför skulle någon kunna älska mig? Jag är inte alls flickväns matrial, jag är inte på något sätt perfekt, jag är inte på något sätt "good looking" inte för att det ska spela någon roll i ett förhållande men det är klart att det spelar in. Så varför skulle han vilja vara med mig? vad finns det för orsak? Det finns inget. Och den tanken lever jag med varje dag och kommer anatligen alltid göra, om det inte är en tonårsgrej men det tror jag verkligen inte. Jag tror att det hör till att jag har någon slags personlighets störning det mesta pekar på det... Om jag skulle självbedömma så tror jag på att det är borderline. 

Jag var så sjukt nära att "cutta" mig idag...

Jag som lovat mig själv att verkligen INTE göra det.

Men ändå var jag så sjukt nära..

Jag blir verkigen bara svagare och svagare...:(

Vem vet nästa gång kanske jag verkligen gör det.

Nu blev det ju bara några "ärr/rispor" men nästa gång kanske det verkligen blir djupt.. nästa gång kanske det slutar i blod...

Och jag vill verkligen inte det.

Jag vill inte vara så svag...

Men let's face the fact, jag är svag.

 

Aja måste verkligen sova nu.

Hörs.

Ehlers-Danlos syndrom är vad jag har. 

Hur vet jag det? Jo för jag var hos en SKIT BRA doktor idag!

Eftersom att min syrra för några månader sedan fick reda på att hon hade EDS och alltså INTE fybro och det sades vara ärftligt fick jag också gå och testa mig. Sagt och gjort och nu sitter jag här på toaletten och skriver om att jag har det, shiiiiet ;).  Så hur finner jag mig i allt detta? Jag mår inte direkt sämre, why not u ask? för att jag tycker att det känns MYCKET bättre att få reda på att jag har något än att gå och undra. Så ja så är det jag mår hur bra som helst jag är NÄSTAN glad över att få den diagnosen (fråga mig inte varför) just för att det känns bättre att veta än att undra. Vad är då EDS? För att enkelt och simpelt förklara det så är det ett led-och kärlproblem. Överrörlighet, känslighet osv. När jag läser om EDS så tänker jag bara "Eh nej det är helt fel jag är knappast tillräckligt överrörlig för att kunna klacificeras till samma ställe som folk som är det, därför borde inte jag ha EDS" Men vad doktorn säger säger han och om jag inte har alla dessa problem som det står att man borde ha så kan ju jag bara skita i det men samtidigt ha i åtanke om vad jag måste göra för att inte hamna där. 

 

Det var riktigt trevligt att skriva men nu måste jag hoppa in i duschen!

Vi höres.

jag mår bara så jävla piss. Vill fan ta en paus från mig själv. Allt det bra förvandlas bara till något negativt. Människor kommer för att hjälpa men jag stöter bara bort. Jag vill bara vara själv. Jag vill inte dra ner någon annan till där jag är ska det vara så svårt att förstå? Fuck det här. Det här går inte att fixa. Jag är fast.

Ja kära vänner! Jag tog bort det andra inlägget för sakerna som stod där är inte längre sanna eller alltså klart att de var det annars skulle jag inte skriva de men alla uppgifter i förra inlägget stämmer inte längre! Jag och Ebba är friends igen så allt är bäst på den fronten och jag kände att det var onödigt att ha det inlägget kvar. Jag vill helt enkelt inte påminnas av den förgånga månaden då den var väldigt ensam utan henne! Alltså orsaken till att jag helt plötsligt sitter och skriver ett helt onödigt inlägg är för att mitt internet gällande chrome fuckar just nu. Så jag bara kände för att gå in här och göra ett helt ontroligt onödigt inlägg! :D 

Woho! xD 

Alltså känslorna går verkligen upp och ner så det är väldigt jobbigt och det tar mycket kraft och livskraft från en men jag kämpar vidare! Ska sitta i riksdagen i morgon för tusan! Ska bli riktigt kul/coolt även om jag kanske inte ritkigt tycker att sådant är så roligt att lyssna på xD men men! upplevelse i sig! 

 

Ska försöka kämpa vidare med skolan nu hörs!

 

Kram, Kram

Stellanbellan 

Igår var det en facebook länk som jag klickade mig in på. På sidan som jag kom till stod det att de hade ett pågående projekt där man kunde skicka in en film där man på något sätt fick fram budskapet "make the change" jag bestämde mig alltså klockan 11 på kvällen att göra en film till dettta (det skulle vara inskickat senast 23:59). Jag filmade mig själv när jag inte sa något utan bara satt där, sedan skrev jag en text och la till en berättar röst (jag som läste upp det jag skrev). Jag gjorde klart filmen, blev väl hyffsat nöd, kunde säkert göra det mycket bättre men som sagt jag låg i en kamp mot klockan. Jag skrev in alla uppgifter och försökte därefter skicka videon. Tråkigt nog gick det inte för det blev något strul men jag gjorde iaf videon och jag har kvar texten. 

Det finns en chans att jag lägger upp videon här men det är inte säkert då jag måste lägga upp den på yt först.. vilket jag kan göra, absolut! Men jag måste ha tiden att göra det också... kanske har tid att göra det nu.. men vi får se! jag tänker iaf lägga in texten här.

 

Jag vet att jag vill göra en förändring. Det vill väl dem flesta? Eller?

Även om rubriken kom upp i mitt huvud nästan precis när jag kollade på textrutan så kunde jag inte skriva in det jag hade tänkt mig. Jag satt här i min stillhet och kollade på sträcket som blinkade i något som kändes som en "oöndlighet". Okej om jag ska vara helt ärlig var de där sista bara för efektens skull...xD haha första xD smileyn på länge! ;O Första smileyn på länge överhuvetaget...

 

Jag bröt ihop förut. Vill ni veta orsaken? Ja alltså ni har väl ingen tala i sig men om ni är inne på den här bloggen, alltså min blogg så hoppas jag att det är av egen fri vilja, och att du ville se vad det var som stod och därför ville veta vad det var som gjorde så att jag bröt ihop...TO THE POINT! 

Jag bröt ihop för något som oliver sa för ett tag sedan. Det är så jävla töntigt att jag inte ens vill tänka på det själv men ändå så sitter jag är och bekänner allt om mitt töntiga liv och alla mina töntiga tankar. 

Oliver tyckte att en tjej skrev väldigt bra. Att han gillar sättet hon skriver på. Att den här tjejen är riktigt bra på att skriva. Grejen är den att, jag förstår honom. Jag läste ett av hennes inlägg och jag förstod precis vad han menade. Jag såg det han såg. Hon är fullständigt grym på att skriva. Men det gör ju inte saken bättre eller hur?

Jag hatar mig själv för att jag är så töntig, så fullständigt avundsjuk. Men bara för att jag hatar mig själv och det faktum att jag inte kan släppa det och henne, får det inte att försvinna, inget av det kommer göra något bättre. Och helt ärligt, jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till. FÖR JAG VILL INTE VARA AVUNDSJUK!

 

Okej så vill ni höra den verkliga orsaken till varför jag blev så avundsjuk?

ATT SKRIVA ÄR MIN PASSSION! Att vara en bra skrivbent är det enda jag någosin velat vara. Och att ha någon som Oliver gilla ens texter... det skulle vara den bästa presenten jag skulle kunna få. Förutom att bli en känd skådespelare, manusskrivbent och/eller filmskapare. 

 

Jag tror, eller alltså jag är ganska säker på att Mr. Levay är ganska sur på mig så jag borde nog lägga mig till ro och låta oss båda somna. Vi ska ju båda upp tidigt imorgon.

YAY REUINION FTW!

 

Godnatt på er :*

 

Jag trodde alltid, eller alltså jag ville alltid tro att jag när jag väl fick ett förhållande med någon skulle vara världens coolaste, skönaste och bästa flickvän. Det gick ju straight down to hell...big time. Jag ville vara den här flickvännen som sket i om killen hade många tjejkompisar eller skrev med många tjejer. Jag ville vara flickvännen med humor, någon som skulle kunna skämta bort allt det där och inte bara för syns skull utan faktiskt vara lika självsäker inombords. Orsaken till att jag är som jag är beror nog på min osäkerhet just för att jag ALDRIG har varit den där tjejen som killarna vill ha. Jag var den tjejen som klassades som tjock, ful och ja inte flickvänsmatrial. Jag hade inget problem med att inte vara i ett förhållande då jag aldrig riktigt längtat efter ett. Det som jag däremot längtade efter var en kille som skulle acceptera mig som jag var och tycka att jag var finast... inte se ner på mig som alla de andra... Jag ville bara att någon skulle se mig, någon som älskade mig. 

Jag ville vara flickvännen som accepterade sin kille när han kom och sa att han hade varit otrogen, skrattat bort det och sagt, har du lärt dig något nytt? Nu har inte det hänt men om det skulle göra det skulle jag nog bryta ihop, which sucks. Jag är helt enkelt inte den jag trodde att jag skulle vara. Viktigast av allt, jag är inte den jag vill vara. 

 

Godnatt :*

I also think that an interest could help you in times of trouble. You do something that you like or even love and it keeps your head on track and might help you move on.

 

But how do you get yourself to that “Good Life”? Love the once around you, keep your head held high, do things that helps you move on if you ever feel sad. Take care of yourself, sleep well, eat well, laugh a lot.

 

Jupp.. alltså texten säger väl typ allt? Jag sårar, jag skadar, jag fuckar upp folk. Jag förösker att få det att funka. Jag försöker att vara någon annan, något annat än mig själv. Men det går inte, tillslut kommer "jag" ikapp mig. Jag känner många gånger att jag har två sidor av mig själv. Det har jag gjort ända sen jag var typ 2-4 år. Jag har kännt att det finns en "god" sida och en "ond" sida. Jag skojar inte, detta är på riktigt. Det är så att den "onda" sidan ibland bara tar över och då har den andra sidan alltså mitt riktiga jag inte något att säga till om. Jag känner mig instängd, traped helt enkelt. Jag är fast där inne i min egen kropp, i mitt eget huvud och jag kan inte göra något åt allt det där hemska som mitt andra jag håller på med. Den orsakar smärta, den orsakar förödelse, den skapar sår, den gör allt för att få alla andra att må dåligt, specillt de som står mig närmast. Jag vill inte. Jag vill inte att det ska vara "jag" som orsakar andras smärta. Jag vill inte ha med den andra personen att göra, men ändå är jag fast med denne. JAG VILL INTE! Jag är inne i mitt andra förhållande just nu och jag vill lyckas, jag vill göra bra ifrån mig som flickvän, jag vill vara den perfektaste tjejen, den bästa flickvännen på Jorden! Men pga mitt "lilla problem" så kan jag inte hur mycket jag än försöker vara den jag vill vara för denne sätter stopp på allt det goda jag gör och försöker åstakomma. JAG VILL INTE SKICKA BILDER TILL ANDRA KILLAR, JAG VILL INTE ENS TÄNKA PÅ ANDRA KILLAR! SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT BARA SLUTA?!?!?! Jag fattar inte hur det kan vara så svårt? 

 

Det finns en kille från min skola som jag pratar med. Han vet inte ens att jag har en kille för det har inte funnits något "tillfälle" att säga det. Men i verkliga fallet är jag nog bara för feg. För feg för att berätta hur läget faktiskt står till. För feg för att göra det ända rätta. För feg för att kapa bandet till mitt "gamla" jag eller mitt så kallade "singel" jag. Jag borde verkligen berätta det, men jag är rädd att allt kommer ändras eller att han i värsta fall slutar snacka, och jag gillar att prata med honom så jag vågar inte. 

 

Vad jag gör just nu? Nej men ni vet. Gör min kille orolig genom att skriva en massa meddelanden som lätt skulle kunna tas som meddelanden man skriver när man precis har gjort något riktigt dumt och är berädd att ta livet av sig. Är jag berädd på att ta mitt liv? Antagligen. Fast inget jag tänker genomgå. Lite respekt för alla runt omkring mig har jag ju/väl. Ne riktigt så feg tänker jag inte va. Jag må vara jävligt feg men rymma från mina problem är något jag inte vill göra i första hand. I alla falll inget som har med att rymma från livet att göra.

 

Jag borde sova-Men jag kan inte.

Jag borde vara en bättre flickvän-Men det är jag inte.

Jag borde vara en allmänt bättre person-Men det är jag inte.

 

Jag borde antagligen inte skriva det här-Men det gör jag.

Jag borde verkligen inte oroa min pojkvän-Men det gör jag.

Jag borde inte ha gjort det jag gjorde mot Patrik-Men det gjorde jag. 

Jag borde inte tänka på andra-Men det händer.

 

Jag borde inte skicka bilder till andra- Men det har jag gjort.

Jag borde vara någon annan än den jag är- Men nej, det är jag inte.

Ska spela the sims nu.. Eller försöka sova.. puss!

Alltså bråk... whats the fucking point? ingen vill väl egentligen ha något med det att göra men ändå väljer så många att gå den vägen why?! jag kunde inte vara mer less på bråk alltså seriöst jag vill inte ha mer med all denna drama som pågor hela jävla tiden! bråk finns all around me och det finns för fan ingen flyktväg och det är det ända jag letar efter en jävla flyktväg kan inte någon bara berätta vart den finns? Jag menar jag orkar snart inte längre. Idag var jag så nära att göra något som jag lovat mig själv att inte göra och det ända som stoppade mig var den allra sista viljan. Det ända som inte är självsikt än stoppade mig. Jag tänkte på vad andra skulle känna istället för det jag känner och det "räddade" mig. nu låter det som att jag var påväg att ta självmord men det kan jag lova att så var det inte. Det var inte bra men det var inte självmord på g. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig med ord över vad jag känner. Jag gråter hela jävla tiden över saker som är så jävla små och tillslut så blir de stora. och jag är så less på mig själv, så less på allt som händer hela tidenm så less på livet. ska man verkligen känna så när man inte ens börjat leva än? jag tror inte det är rätt och ändå är det så många som tänker så och som avslutar det innan det ens har börjat. om det finns en gud eller en räddare i nöden, snälla bara få slut på all den smärta jag har få den att försvinna i tomma intet, jag vill inte ha den längre, det gör för ont och det är så himla tungt att bära på. 

 

.T.H.E.E.N.D.

Hej. Har länge känt för att lägga ner den här men sen när jag tänker på det så känner jag att det är så himla skönt att bara kunna gå in här och skriva om man så skulle känna! Jag kan helt enkelt säga att livet inte varit lätt det senaste året jag menar bokstavligt tavlat mitt liv suger! det finns några stunder på dygnet då jag mår bra men oftast är det faktiskt bara dåligt. och jag vet att det är så himla taskigt att skriva så med tanke på allt stöd jag får av några av mina kompisar som ännu inte lämnat mig av någon orsak. älskar er ni betyder mest! 

jag vet inte ens om jag orkar skriva något mer men utan att nämna några namn så vill jag bara säga att jag är så grymt trött, sårad allt på att få höra att jag suger, är sämst och att jag är äcklig. visst att bli kallad hora och fitta mm av någon i klassen som man ändå inte är någon vidare gemenskap med är en sak, visst man kanske blir sårad och så men det är ändå inte det värsta som kan hända. det gör helt enkelt inte lika ont som när en som man litade på, en som man ville berätta saker för och en som man helt enkelt skulle finnas där, speciellt när man är sjuk eller mår dåligt iaf förstå! det är väl iaf det minsta man kan begära hos någon man känner som bäst! jag vet inte vad jag ska tro någo mer alla bara drar när det passar dem vem fan ska man kunna lita på? jag vet att det finns folk, familj och vissa vänner att lita på, att älska men det är svårt att ha förtroende när ens ärr är så stora och sorgen är så stor.

puss och hej

For a long time I have been waiting because I thought that was the right thing to do. U know, try to forget about the ones who's been hurting u. But the thing is that I can't, and I'm not sure that I will ever be able to do so. So before I copy and paste this conversation and this apology that I won't ever get why I even got it, when he didnt even meant it. Why just not leave it alone? Instead of ripping something up that was maybe becoming to heal. Ofc I still love u and maybe I will allways do and I would love to be talking with u again but in that case for life, and not just for one night because that's just something that I can't handle anymore, sincerily its getting to piss me off, big time! but so here it is and Chris im sorry if I interuppt ur private life or what ever u wanna call it becasue why should I care about what u think when u dont give a shit about me? huh? seams fair to me. 

so okay we start by showing the things that u wrote the first time u gave me up and ripped my heart out.

Chris: Hey Im here now

 

me: Yey <3

 

Chris: i need to say something

 

me: okay what?

 

Chris: i cant talk to you anymore, i cant focus on living my life when i do

 

me: you can't? in what way?

 

Chris: i cant get you off my mind and all i wanna do is be with you and thats not gonna happen anytime soon, and i think the only way for me to move on is for us to just try and forget about each other

 

im really sorry but i want to be happy and i cant be happy if im in love with you   me: well the only thing I want is you to be happy so, sorry for being a pain in the ass   Chris: you're not a pain in the ass and i want things to work with you but they wont and i know i'd fuck things up anyway   me: could you just for one minute in your fucking life stand up for your self and stop thinking yourself to be a dick or to think that whenever you give yourself a chance to do maybe do something good think that ur gonna mess it up because your not!

 Chris:  
yes i am i cheated on my last girlfriend twice and the one before that, who i really fucking loved, at least three times

 

its not gonna work because i cant do long distance

 

and im done with screwing you around

   

me: yeah maybe u have, but you have never done anything like that to me and I just wonder wtf happened to the old chris that I got to know? The one that was relaxed and made pancakes in the middle of the night and didn't care to just have a bit fun with out thinking about the consequences?     Chris: im exactly like i was before i just didnt tell you everything because i love you   me: ha, no your not because even if u say u are I know that your not because the "old" chris were the one who first wanted to chat or to cam and your not anymore and I know that u have other things in your life and that u don't have the time to do that to me but the only thing I want is u to not give up for once, that would just be heartbreaking

Chris: if there was any way for me to see you in the next year i wouldnt be doing this, but chances are that no matter what i do we wont ever see eachother and im not gonna keep up some long distance relationship or whatever you wanna call it thats not making me happy

 

me: well if you wanna meet me so badly fight for it? or ask for it? because I don't know what to think.. I kind of had the money to come visit u or to give u to visit me here. but then it was like u changed your mind so I did other stuff for that money.. just tell me what to do and I'll be doing it

 

Chris: im not gonna make you pay for it, i wont have time anyway with school and ive got so much shit going on with my family right now

 

i just cant do this

 

me: okey thx for the time anyway it was nice having u in my life this time. I really needed u when I got to know u so thx for that. U made me finnish school with a smile and thoughts of u. bye

 

Chris: im sorry

            

            Bye

 

me: Bye

Okey so now we're done with that! Awesome! time to show u the apology :) (sorry for the weird stuffies that goes around some of the text's

1. If a guy is stupid enough to lose a girl as amazing as you and then wish he had her back in his life, he doesn't deserve her

 

2.Because even though he's realised how important she is to him, he can never fix all the damage he's caused

 

3. And even though he admits that he fucked up, all the trouble he's caused her won't just go away

 

4.But even after all that he's done, he still loves her, and he still remembers the best days of his life being the days when he talked to her

 

5.And although all the apologies in the world won't make it all better, he wants those days back more than anything

 

 

Okey so if a Guy send u this shit because he wants u back, yeah it kinda sounds like that to me anyways. well who dah hell would leave u less than two days after sending that to you? is it just me or is it not wrong to do so? I mean... if u get that kind of a chance shouldnt u use it the best that u can? I think that I would...but I guess u dont know untill u get into that situation... anyway if anyone or in the best case if Chris could answer why he/u did like he/u did.. that would just be great!

cheers!

 

Haha vill bara önska dig lycka till patrik och om du ser det här så grattis men jag tvivlar! xD men ja...för din skull hoppas jag ju att du inte hittar in! xD puss! :*

HEY!!! 

Whats up with u guys? nothing much here really, today have been a really un-normal day... yeah im not going in on all the deatails but it has been some shit invoulved... and I really do mean shit... in 2 forms acctuly xD LOL XD first one that really is shit in the really form shit because of or litle adventure to this purification factory or what ever its called shiti place anyway ^^ if u know what I mean? ;)) hehe... okey then there was soemthingelse... and thats why im having this blog so I guess I should write about it?? or?? I dunno but okey chris has ditched me again for the second time, woop woop fun as hell im as happy as I can be!! or??? nah not really but I asked for him to make a desition and he did... kind of... or he made his pint clearly to me its seems that way anyway but he didnt really tell me what he though he just blocked me on facebook and unfollowed me on twitter but no big deal, really I've been trough this one more time and I had this feelin that it would happend soon again, so I just wanna say this one thing to chris even if hes not reading it I just wanna say it to have it said...

Okey here we go: Chris, I hope u have made the right decisson for u this time dont think about how I feel it dosnt matter really just that u feel like u've done the right thing this time, I hope for my self that I can move on and I think I will becasue I have this lovely people around me that makes everything work for me, with out them I would be lost in u, my self and in our old chats, and yeah i will never forgett u ofc I wont, and I will talk 2 that picture that I've got on u every night because thats what I've got and its not making me misserble its a relife to have somone to talk to special when its "you" even though no one is really listening its a good thing to have someone to talk about ur most private feelings with out any judgement at all, because you dont need that. and okey im not gonna make this any more hard for u to read but I wanna say that I'm glad I had this time with u and its really nothing I wanna forget and I do still Love you and everything I said to you was true it really was I had this plans to come see u I really had and they were coming true but guess thats 2 late now so yeah if u want to start talk again u know were to find me :) Love <3 

okey that was kind of it guess I cya :) 

HUGS AND KISSES!!!! ;*** <33

//Stellisbellis