Thisisme

Jupp.. alltså texten säger väl typ allt? Jag sårar, jag skadar, jag fuckar upp folk. Jag förösker att få det att funka. Jag försöker att vara någon annan, något annat än mig själv. Men det går inte, tillslut kommer "jag" ikapp mig. Jag känner många gånger att jag har två sidor av mig själv. Det har jag gjort ända sen jag var typ 2-4 år. Jag har kännt att det finns en "god" sida och en "ond" sida. Jag skojar inte, detta är på riktigt. Det är så att den "onda" sidan ibland bara tar över och då har den andra sidan alltså mitt riktiga jag inte något att säga till om. Jag känner mig instängd, traped helt enkelt. Jag är fast där inne i min egen kropp, i mitt eget huvud och jag kan inte göra något åt allt det där hemska som mitt andra jag håller på med. Den orsakar smärta, den orsakar förödelse, den skapar sår, den gör allt för att få alla andra att må dåligt, specillt de som står mig närmast. Jag vill inte. Jag vill inte att det ska vara "jag" som orsakar andras smärta. Jag vill inte ha med den andra personen att göra, men ändå är jag fast med denne. JAG VILL INTE! Jag är inne i mitt andra förhållande just nu och jag vill lyckas, jag vill göra bra ifrån mig som flickvän, jag vill vara den perfektaste tjejen, den bästa flickvännen på Jorden! Men pga mitt "lilla problem" så kan jag inte hur mycket jag än försöker vara den jag vill vara för denne sätter stopp på allt det goda jag gör och försöker åstakomma. JAG VILL INTE SKICKA BILDER TILL ANDRA KILLAR, JAG VILL INTE ENS TÄNKA PÅ ANDRA KILLAR! SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT BARA SLUTA?!?!?! Jag fattar inte hur det kan vara så svårt? 

 

Det finns en kille från min skola som jag pratar med. Han vet inte ens att jag har en kille för det har inte funnits något "tillfälle" att säga det. Men i verkliga fallet är jag nog bara för feg. För feg för att berätta hur läget faktiskt står till. För feg för att göra det ända rätta. För feg för att kapa bandet till mitt "gamla" jag eller mitt så kallade "singel" jag. Jag borde verkligen berätta det, men jag är rädd att allt kommer ändras eller att han i värsta fall slutar snacka, och jag gillar att prata med honom så jag vågar inte. 

 

Vad jag gör just nu? Nej men ni vet. Gör min kille orolig genom att skriva en massa meddelanden som lätt skulle kunna tas som meddelanden man skriver när man precis har gjort något riktigt dumt och är berädd att ta livet av sig. Är jag berädd på att ta mitt liv? Antagligen. Fast inget jag tänker genomgå. Lite respekt för alla runt omkring mig har jag ju/väl. Ne riktigt så feg tänker jag inte va. Jag må vara jävligt feg men rymma från mina problem är något jag inte vill göra i första hand. I alla falll inget som har med att rymma från livet att göra.

 

Jag borde sova-Men jag kan inte.

Jag borde vara en bättre flickvän-Men det är jag inte.

Jag borde vara en allmänt bättre person-Men det är jag inte.

 

Jag borde antagligen inte skriva det här-Men det gör jag.

Jag borde verkligen inte oroa min pojkvän-Men det gör jag.

Jag borde inte ha gjort det jag gjorde mot Patrik-Men det gjorde jag. 

Jag borde inte tänka på andra-Men det händer.

 

Jag borde inte skicka bilder till andra- Men det har jag gjort.

Jag borde vara någon annan än den jag är- Men nej, det är jag inte.

Ska spela the sims nu.. Eller försöka sova.. puss!